Dagens arbete tog kål på mig. Stress stress stress. Fick terapi i form av ett skönt träningspass, återhämtade mig lite iallafall. Styrde sedan stegen raka vägen in mot stan för bio med mami och Anders, jag saknar dig var dagens föreställning. Makalöst. Tårarna sprutade på alla tre, nästan så att en tår eller fem även skulle kunna fällas nu på momangen. Oerhört fin och berörande film följt av mysig middag ute på stan och hemgång. Kroppen värker och det känns att man lever. Tänkte alldeles strax krypa ner i sängen med en kopp te och spännande bok, en lördagkväll klockan elva Ja. Sad but true. Känner mig som en pensionär, menmen det kan inte hjälpas då även söndagen så fint bjuder på ett långt arbetspass. Sweet dreams