du som reser mig
Någonting saknas. Motivation. Tröttheten har håvat in mig. Håller fast mig i en ständigt grepp. Gömmer mig på gymmet. Trots att kroppen säger nej. Bort från känslor och tankar. Tror det hjälper. Där jag får utrymme. Skjuter som vanligt upp pluggandet till morgondagen, i hopp om nya krafter. Sviken om och om igen. Vad händer om jag lägger mig ner och bara ligger där. Kommer någon och reser mig upp, säger att allt blir bra? Möjligtvis, vet inte.
Kommentarer
Trackback
