En natt utan sömn, ibland spökar känslorna. Hit och dit, upp och ner. Nu har jag bestämt mig. Bestämt mig om var jag ska, åt vilken håll jag ska styra mia steg. Det kommer blir bra. Tiden läker ingenting, så är det. Att själv våga släppa och gå, det är svårt. Riktigt svårt. Nu ska jag iallafall styra mina steg mot Louise, fina bästa du. En kopp te och tjejsnack, det är vi det. Ikväll blir det kalas, jag och två andra fina flickor ska ta hand om baren och tilltugget på min farbros 40-års partaj. Det blir bra!